Dela gärna mina texter!
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lösaktighet är ett starkt ord som sedan urminnes tider har använts om personer som ansetts leva ett oanständigt liv med en mängd olika partners. 

Oftast för sin egen njutning och vinnings skull.

Många tillfälliga och sporadiska relationer där tillit, trofasthet, förtroende och respekt fullständigt har satts åt sidan för egen njutning och tillfredsställelse.  

Det är med sorg, förtvivlan, indignation, smärta och upprördhet som större delen av svenska folket numera betraktar landets statsminister som den mest politiskt och ekonomiskt lösaktiga regeringschef Sverige någonsin haft.

Jakten på den försvunna ryggraden borde påbörjas.

Omgående.

Droppen som för de flesta fick bägaren att rinna över, var när han förra veckan ställde sig upp i FN-skrapan och plötsligt hade bestämt sig för att Sverige skulle ge 8 000 000 000 till den gröna klimatfonden (GCF). 

Han var noga med att betona att Sverige redan var den största donatorn till nämnda fond, men nu skulle minsann det beloppet dubblas! 

Här var det inte bara Greta Thunberg som skulle få rubriker.

Svetsaren från Ådalen ville ha sin beskärda del av bekräftelse och uppmärksamhet han också.

Hur pengarna i denna fond disponeras vill vi nog inte ens tänka på i dagsläget. 

Sättet som FN i många avseenden disponerar sina bidrag och resurser på, är minst sagt hårresande.

Oftast korrupt och meningslöst.

Samtidigt som detta basuneras ut sitter landets fattigpensionärer hungriga kvar i sina enkla boenden med Svarta Petter. 

Blåsta igen. 

Åter lurade. 

Ännu en gång bedragna av den Socialdemokratiska regimen.

För det socialdemokratiska parti och den folkrörelse som en gång i tiden var genuint intresserade av de svaga, de fattigaste, de mest utsatta och de människor som hade det svårast i samhället, det parti finns inte längre!

Det är för alltid borta.

Ruinerna av detta parti, deras värderingar och ideologi har nu ersatts av en socialistisk korrupt och maktfullkomlig regim, som styrs av inre maktkamp och drivs av yttre maktfullkomlighet.

Att det nu i 2019 är över 100 kommuner som går mot rekordstora underskott, är tvungna att montera ner stora delar av den i decennier uppbyggda välfärden, och skära ner på kostnader för gamla och sjuka, verkar inte bekomma Löfven det minsta. 

Han struntar fullständigt i detta!

Vi har en statsminister utan visioner, utan konkreta planer och utan förmåga att verkställa nödvändiga åtgärder.

I årets höstbudget är biståndskostnaden, där klimatbidrag delvis ingår, på 46 miljarder.

Sveriges krisande kommuner fick en extra höjning på 5 miljarder, vilket var mindre än hälften av vad SKL:s chefsekonom Anette Wallenskog, uppgav var nödvändigt, för att kunna behålla befintlig verksamhet i kommunerna. 

Men att i Sverige kunna bevara befintlig välfärd är inte längre en ambition.

Det är en utopi.

En önskedröm

En illusion.

Sveriges kommuner går på knäna. 

Det är fullständig kris i ett hundratal kommuner.

Sjukvårdsköerna eskalerar i en okontrollerbar takt.

Pensionärerna drabbas åter igen hårdast.

Landets poliser kan inte längre hantera och sänka kriminaliteten.

Integrationen har kollapsat och anhöriginvandringen ökar med oförminskad styrka.

Sverige tar in mera folk än vad systemet kan hantera.

Problematiken i svenska skolan vill man inte ens prata om.

Landet är som ett skenande tåg.

Göteborg går i år mot nästan en miljard i underskott med resultatet att sjukvården måste skäras ner dramatiskt.

Luleå kommun har nu nyligen lagt ner 7(!) skolor pga. den katastrofala ekonomin.  

Motala kommun sänker värmen från 23 till 20 grader på alla sina äldreboenden för att spara kostnader (Nu ska det tydligen räcka med några IKEA filtar).

Uppdra Granskning avslöjade för en tid sedan att Filipstads kommun står på randen till ekonomisk och social kollaps pga. den huvudlösa invandringen.

Över 100 andra kommuner har liknande förkrossande verkligheter med förödande konsekvenser.  

Men Sveriges statsminister bryr sig inte.  

På riktigt!

Han verkar inte ens försöka bry sig. 

För honom är det viktigare att plocka popularitetspoäng i New York och skapa fejkad beundran bland elitisterna i Bryssel. 

Hans vurmande för och mani efter att vara politisk korrekt, har fullständigt fördrivit vettet och förståndet från hans politiska navigeringsförmåga.

Det är hela havet stormar.

Utan roder på skutan.

Ingen kapten ombord.

Och som om det inte vore nog så tar skutan in vatten på ställe efter ställe.

Den socialdemokratiska oanständigheten slår knut på sig själv i kampen för att få lite uppmärksamhet på den internationella scenen. 

Enligt många var inte Löfven direkt känd som ett orakel på att svetsa.

Men vad millioner svenskar idag kan intyga och skriva under på, är att han är fullkomligt katastrofalt oförmögen att svetsa ihop sitt eget land. 

Och i synnerhet den välfärd som Sverige en gång var världskända och beundrade för att ha. 

Den välfärden ligger snart i spillror om inte den ansvarslösa politik som Löfven & Co. nu bedriver omedelbart upphör.

Vår politiskt lättfotade statsministers har hängett sig åt ideologiska orgier med kommunister, miljöaktivister, liberaler och ett bondeparti som leds av en politisk fäbodjänta.

Alla dessa spretiga viljor och ideologier ska tillfredsställas och uppvaktas. 

Regeringen för en politik som på så många områden är fundamentalt oärlig mot sin egen ideologi och sina traditionella värderingar.

Allt för att klamra sig fast vid makten och kallblodigt utnyttja småpartiernas minsta krav för att hålla dessa kvar under sitt täcke för ömsesidigt utnyttjande och njutning.

Så varför skriver jag detta?

Vad är skälet till att jag påtalar dessa häpnadsväckande handlingar?

I viket syfte önskar jag att belysa verkligheten i dagens Sverige?

Jag önskar enbart att påminna om dagens verklighet. 

Vill enbart utmana Sveriges allmänhet om att det nu är dags att börja kämpa för vad ni tror på.

Det är hög tid att slåss för våra barn och ungdomar.

Kriga för den generation som byggt det fantastiska land som så många av oss älskar.

Tiden är inne att börja strida mot etablissemanget och den verklighetsfrånvända politiska eliten som lyckats lura sig fram till sina oförtjänta positioner i dagens samhälle.

Det är dags att byta ut ekonomisk lösaktighet och politiska orgier mot ekonomiskt ansvarstagande, politisk ärlighet och god gammaldags heder.

Lite svensk patriotism skulle inte heller skada i en tid där landets ledare under lång tid prioriterat alla andra folkgrupper än sin egen befolkning.

Eller som kabinpersonalen säger till sina passagerare innan planet ska lyfta;

”När oxygenmaskerna faller ner, sätt först på din egen, och hjälp den bredvid dig sen”.

För att kunna hjälpa andra måste man nämligen först se till att det egna folket har det de behöver.

Man kan inte ge andra det man själv inte har!