STATSMINISTERN ÄR FAR TILL ALLA PROBLEMEN

1999 års stora svenska filmsuccé, ”Tomten är far till alla barnen” visade med stor humor vilka resultat bristfällig karaktär, ödesdigra val och tveksam moral för med sig.

Efter 1904 dagar med Stefan Löfven vid makten som statsminister, så befinner sig Sverige i den djupaste kris som landet någonsin varit i sedan Riksdagen grundades år 1866.

Grunden för krisen lades redan under Fredrik Reinfeldts tid på posten som statsminister, och kulminerade med hans katastrofala sommartal på Norrmalmstorg 2016 där han yrade och sade;

”Jag vill påminna er om att vi är en nation som har stått upp och varit öppna förr i tider då människor har utstått svår prövning. Vi har nu människor som flyr i antal som liknar det vi hade under Balkan-krisen i början av 1990-talet. Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden.

Visa den öppenheten. Visa den toleransen när det heter att ”det blir så många”, ”det blir krångligt”, ”det blir svårt”. Visa den toleransen och visa också att ni minns att vi har gjort det förut. Vi har sett människor komma från stress, fly från förtryck, som sedan kommit in i vårt samhälle, lärt sig det svenska språket, fått jobb och nu hjälper till att bygga ett bättre och friare Sverige”.

Sällan har en svensk statsminister i sitt tal avslöjats med en större naivitet och avsaknad av verklighetsförankring i ett kaotiskt krisläge, en just denna eftermiddag.

Det var i ett läge där asylmottagning och invandring var bortom all kontroll, och migrationsverket skickade fullastade bussar norrut från Helsingborg med ordern ”Åk mot Norrland. Vi meddelar er under resan vart ni ska släppa av alla dessa asylsökarna.”

Det var ett skämt!

Jag vet. Jag såg på och bevittnade denna osannolika cirkus med förfäran, och hade svårt att fatta att detta hände på riktigt.

Jag hörde det med egna öron genom telefon, där jag stod på ett asylmottagande i Bispgården i Norrland. Omringad av ett 50-tal upprörda afghaner som var skogstokiga för att det inte var tillräckligt med grönsaker till lunchen och att bredbandet inte var tillräckligt bra.

För senaste mobilmodellerna hade de allihopa dessa ”fattiga och hjälplösa människor”.

Och svenska folkets skattepengar rann iväg i miljoner. I timman!

Det var fullständigt kaos.

Den 5 november 2015 fick asylsökare sova på madrasser i receptionen på Migrationsverket i Norrköping. Ingen vågade dra i nödbromsen. Ingen dristade sig till att gå emot den politiska korrektheten.

Regeringen och politikerna hade öppnat en sluss som det sedan skulle visa sig att de inte hade vare sig vilja, lust eller mod att stänga.

För ingen ville lyssna vare sig på Jimmie Åkesson, Bert Karlsson eller några andra som försökte göra sina uppmaningar hörda.

Istället för att lyssna på varnande yttringar, oroväckande signaler och våga se kriminalitetens eskalerande händelser i vitögat, började man producera lögner och osanningar i ett hiskligt tempo.

Allt för att dölja regeringens feghet och totala avsaknad av förmåga att läsa av läget.

Ingen brydde sig om vad vanligt folk kände.

När sen Stefan Löfven började styra och ställa i Rosenbad, tog stollerierna fullständigt av.

De politiska lögnernas fader, ivrigt påhejad av mytomanen Morgan Johansson och den obstinata och nyckfulla judehataren, Margot Wallström, skapade tillsammans med miljöextremisterna (läs: hycklarna) Fridolin och Romson, en politisk härdsmälta som Sverige aldrig tidigare beskådat.

Sedan 2016 har den eskalerande neråtgående spiralen drabbat pensionärerna, sjukvården, invandringen och integrationen, den organiserade kriminaliteten, skolan, arbetsmarknaden, glesbygden, och fullständigt urholkat ekonomin till en majoritet av kommunerna ute i landet.

Statsministern har fullständigt tappat såväl greppet som kontrollen!

Hans senaste häpnadsväckande utspel kom nu i veckan.

Nu har det uppenbarligen brunnit helt i huvudet på honom.

Julens budskap från Sagerska huset är nämligen följande;

”Nu måste alla kommuner ta sitt ansvar”. På riktigt Löfven?

Ska alla Sveriges kommuner, av vilka en stor del redan går på knäna ekonomiskt, ta ansvar för den ansvarslösa politik och alla sinnessjuka beslut som staten fattat?

Det är som att köpa en ny bil eller ett nytt hus och skicka fakturan till grannen.

Hur många grannar skulle acceptera en sådan galenskap?

Det är som att bjuda på bröllop och önska kreti och pleti välkomna, men enbart ha plats, mat och husrum för ett begränsat antal gäster. Ett sådant bröllop skulle snabbt urarta.

Eller att som ett litet välskött företag anställa några hundra okända personer utan språkkunskaper och kompetens, med höga löner, gynnsamma förmåner, boende och betalda semestrar.

Hur länge skulle det fungera innan konkursen blev ett faktum?

Just det!

Dårskapen ser inga gränser.

Lägg därtill dagliga skjutningar, avrättningar, explosioner och bränder.

Pensionärer på existensminimum, eskalerande skattetryck och fridlysning av extremistiska islamiska imamer och våldtäktsmän.

Leif Östling ställde årets bästa fråga 2017; ”Vad fan får jag för pengarna?”

Han nitade galenskapen rakt i solar plexus.

Östling sade det de flesta tänker och känner gällande sina skattepengar.

Och fick sparken för detta.

Statsministern sade under hösten på tal om alla skjutningar, bomber och avrättningar som exploderat; ”Vi såg inte detta komma…” och ”alla kriminella borde ha stoppats på 90-talet”

Nej, när blinda ledare vill leda blinda, då blir det väldigt problematiskt!

Det märkliga är att det fanns tusentals svenskar som varnade om detta.

Sverigedemokraterna påtalade detta i tid och otid i riksdagshuset.

Men regeringens feghet och smutskastning ägde inga gränser.

Själv fick jag nog och skrev min senaste bok ”Om allt går åt helvete, så följ inte efter!”

Vår älskade Astrid Lindgren sade det så träffsäkert en gång; ”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Hade Astrid levd idag hade hon möjligen kallat Löfven för en lort.

För mycket kan sägas om Sveriges statsminister, men att han är modig kan ingen någonsin anklaga honom för att vara.

Stefan Löfven kan enligt många på vissa områden karakteriseras som en tomte.

Men någon jultomte är han tyvärr inte.

Och han kommer vare sig med glädje, hopp eller tröst. Han smiter oftast ut bakvägen.

Han duckar, slingrar sig, förtalar och demoniserar.

Hans mjuka paket är utsprungna ur hans ryggradslöshet, feghet, smutskastning av sina meningsmotståndare och egna lögner.

Hans oönskade hårda paket kommer fortsätta underblåsa laglöshet, kaos, ekonomisk turbulens, anarkism och utanförskap.

Tomten Löfven har inga egna barn.

Men han är far till alla problemen i Sverige.

Lämna ett svar